Ökningen av antalet timmar när det gäller personlig assistans har pågått sedan 1997 då reglerna ändrades. Därför ska reglerna nu ses över och en utredare ska analysera hur möjligheterna till överutnyttjande kan minska, skriver barn- och äldreminister Maria Larsson (KD).
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och personlig assistans ger personer med omfattande funktionsnedsättningar ett unikt och mycket uppskattat stöd. Ytterst främjar lagen jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Verksamheten grundas på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
Detta är en lagstiftning att vara mycket stolt över. Jag är angelägen om att denna reform värnas också i framtiden. Vårdandet av reformen kräver dock att vi också gör någonting åt de problem som finns. Regeringen presenterade därför i höstas åtgärder för att motverka fusk och missbruk som uppdagats och öka säkerheten vid beslut om och utbetalning av assistansersättning.
Ytterligare en utmaning är frågeställningar som kan kopplas till det ersättningssystem som finns för utförare av assistans. Den så kallade timschablonen har varit föremål för flera utredningar och granskningar. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) bedömde 2012 att regeringen bör se över konstruktionen av schablonen för att minska överkompensationen till företagen. ISF menar också att det finns skäl att utforma ett ersättningssystem som bättre motsvarar faktiska kostnader för att utföra personlig assistans. En konsekvens av nuvarande system är, enligt ISF, att företagen både under 2011 och 2012 fick över två miljarder kronor för mycket i ersättning.
Även den statliga utredningen om assistansersättningens kostnader har funnit att schablonersättningen ger möjligheter till stora vinster per timme. Detta ger, enligt utredningen, starka ekonomiska drivkrafter att försöka öka antalet beviljade timmar. Utredningen menar också att detta i stor utsträckning kan förklara ökningen av antalet assistanstimmar, som pågått ända sedan schablonersättningens införande 1997.
Regeringen har mot denna bakgrund beslutat att nuvarande ersättning för personlig assistans bör ses över. En utredare ska analysera bland annat hur möjligheterna till överutnyttjande kan minska, hur möjligheterna till uppföljning och analys kan öka, hur de verkliga kostnaderna för assistansen bättre kan överensstämma med ersättningens storlek, utan att de totala kostnaderna ökar. Detta skulle kunna innebära en anpassning av ersättningen till de kostnader som uppstår beroende på såväl funktionsnedsättningens art och omfattning, som på tidpunkten när assistansen ges.
Ersättningssystemet måste också ge en möjlighet till goda arbetsvillkor för personliga assistenter. I annat fall går det inte att tillgodose rekryteringsbehov och kvalitet i verksamheten. Hänsyn ska också tas till att likvärdiga förutsättningar ska gälla för privata och offentliga aktörer att bedriva verksamhet. Utredningen ska även bedöma förutsättningar för enskilda assistansanordnare att bedriva verksamhet med skäliga vinstnivåer.
Personlig assistans har enormt stor – för att inte säga livsavgörande – betydelse för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Lagen tar tydligt ställning för att alla personer, även de med stora funktionsnedsättningar, ska ha samma värde och rättigheter i samhällsgemenskapen. Den ambitionen måste utan tvekan behållas och försvaras. Men det måste samtidigt finnas ett förtroende för assistansen som en pålitlig och hållbar förmån.
Det var en gång allianspartierna som införde LSS. Vi som känner ett särskilt ansvar – och vill att den här världsunika reformen ska få fortsätta vara till hjälp och stöd för ett självständigt och värdigt liv – vi måste vara beredda att åtgärda nuvarande problem med timersättningen. Bara så kan vi långsiktigt upprätthålla de kvalitetsmål som finns för personlig assistans.
MARIA LARSSON (KD)
barn- och äldreminister
KÄLLA: SVD
www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-ska-ersattningen-for-assistans-ses-over_8016380.svd